Dagens Nyheter – 16 oktober 1865, sida 1

— Man har helt nyhgen tätt underrättelser från henne, Nannettes ögon lyste. : — Du tycker då mycket om din bror Mo:Daix? tänkte bon helt högt. I — Hvad bonom beträffar ... — Har du talat någon gång vid honom jom mig? frågade Nannon. ! — Hundra gånger... — Ar han adelsman? — Ja, och stolt som Artaban. — Han bar då säkerligen sagt dig, att Iman icke brukar gifta sig med en fleurist?-... :8e så, ljug inte nu! — Aldrig. — Du lägger riktigt an på att plåga mig, återtog Nannette. Så säg då en gång, hvad ni fått hora för nytt från Anhita? Roger började leta i sina rockfickor; ett papper föll ur en af dessa ned på golfvet, och Nannette satte sin lilla fot derpå. — Det är för besynnerligt, sade Roger. Jag måtte ha glömt brefvet i den rock jag hade, då jag uppträdde som Gråa kringströfvaren, — Huru! hvad var det du sade? ropade den unga flickan. Jag har också hört omtalas en 8 k. Grå kringströfvare. Inte har:;väl du varit röfvaranförare, min Roger? — Jag får inte reda på brefvet. .. Nåjs, det gör detsamma; jag hade i alla fall inte tänkt läsa upp det helt och hållet för dig... Det skulle ha gjort dig ondt i hjertat. När vi komsmit till Paris, skall jag berätta Gråa kringströfvarens historia för dig wågon afton, sedan vi stängt kontoret.