Dagens Nyheter – 14 oktober 1865, sida 3

En förhoppningsfull Eyresvärdinna. Rum att hyra för riksdagsmän! Rum . . rum, rum till aft hyra! Och så är det blott hålor, sen Och så äro de dyra. Tacka vill jag min våning, här: Den är billig . . . och grann den är. Och så kan man hos mig erhålla Allt hvad önskningen kan framtrolla. Mellertid är det svårt, ändå, Att vi äro så mån ga, Som på spekulationsjagt gå Till att guldfiskar fånga Jag dock tycker, attlyaj har bäst. Här ju borde hvar hyresgäst Finna trefnad och bli belåten, Båd med städning och hela: bråten. Nu är riksdan dock ganska når Och jag har ej fått uthyrdt; Hur jag än gått och väntat här Och mig temligen utstyrt. Och annonserna taga tid Rum och rum, hrart man blicka vill. Alla vilja ha hyresgäster, Båd i öster och norr och vester, Men, jag misströstar ej ändå; Det hör ej till mitt lynne. Ty med fröjd vi ju sluta få Der med sorg vi begyine. Kanske Himlen har korat ut Allt det bästa åt mig, till slut. Ack, den drömmen i natt jag hade Mycket godt i den vägen sade. Och en ungkarl! till hyresgäst Skall jag slutligen ffnna. Ty en ungkarl är alltid bäst För en ogift värdinna. Är han gammal, då — bättre opp! Snarast kan jag då ega hopp. År han enkling.. . . Det är detsamma , . . Då behöts både tru och mamma. Icke är jag just ung nu mer — Ack, vid fyrtiofyra ! Hyresgästen dock säkert ser, Att ett hus jag kan styra. Och så vill jag mig kläde så, Att jag honom behaga må. Klädseln gör ju ibland så mycket: Höjer smaken och väcker tycket, Dock, hur barnsligt. att prata så! Än är gästen ej kommen. Och jag måste ju pröfva på, Om jag kan tycka omen, Åh kors . . Detta Sig jemkas lätt. Om sin flit man vet göra rätt, Nu — ack nu det på klockan ringer. Huru lättfotad mot dörrn jag springer! En gammal bekant Underbar räddning För kort id sedan föll en arbetare ned i en af grufvorna vid Devon i England, Karlen föll mot stenplantn 60 fot nedifrån Öppningen; men underbart nog erhöll han blott några få obetydliga skråmor, Fångad desertör. En belgisk tidning berattar följande: — Hr Lefebvre, borgmästare i Taintegdies har i sin vagn fört till: bika en belgisk. soldat, som hade sökt rymma öfver franska gränsen. Desertören bade mött bbrgmästaren på vägen och frågat honom hvilken kosa han skulle taga för att komma till Frankrike. — Följ med mig, jag: far en liten omväg; men så får du åka i stället — sva:ade hr Lefebvre, och soldaten satte sig på god tro uppi bang vagn. Man kav tänka sig den stackars rymmarens förvåning då han återkom till platsen der hans regemente var förlagdt. Härlek och död; I S:t Andre hära Troyes har en händelse egt rum som vickt mycken sorg inom komnfänen. Mirensjtir Göm bey, son älskade en flicka af folket, men sökte förgäfves att erlålla sin fls tillåtelse att gifta sig med henne. BElter ett häftigt samtal med fadren i detta ämne fattade sonen ett gevär och hotade att skjuta sig, fadren sökte då att slita geväret från honom, men under detta försök gick skottet löst och träffade. gubben i låret. En läkare efterskickades genast, och han förklarade att amputation var nödvändig. Operationan försigsick men den sårade das nåvra timmar derefter