Dagens Nyheter – 14 oktober 1865, sida 2

går på och pratar så der, så komma vi aldrig till något resultat! — Välan, så omfamna mig då! — Du lofvar då att bli stum? — Som en fisk... Det är dock någonting som jag gerna skulle vilja säga dig... Nanuettes lilla hand tillslöt hans läppar som en munkafle och, begagnande sig af tillfället, berättade hon i ett enda andedrag, utah komma eller punkt med en pariserskas flödande tunga: — Hit ha kommit en tölp och en karrikatyr af qvinna, Tölpen ser ut att vara en rätt bra karl; efter hvad jag kan tycka, är. hän så rik att han kan fylla flera brunnar, och -ban har köpt ett nybygge, jag vet ej hvar, med trettiosextusen oxar eller kanhända något mindre; men det gör mig detsamma. Han har cn myndling, med hvilken han vill gifta sig, alldeles som det går till uti mamma Cardinals romaner, hon vid Canettesgatan i Paris. Hvad jag slukat såda ai mängd! Myndlingen trifs icke alls bland opossams och känguruhs i skogarne. Det finnes folk med så der förskämd smak, Hon är sjuk af vautrefnad, den stackars hinden. Herr Croesus vill bota benne och gifta sig med henne; och derföre behöfver han mig, en prest och en läkare. Och som min frånvaro från staden skall komiwa att utöfva ew menligt inflytande på mina affärer, så får jag två hundra tusen francs för att jag i sex månader förströr den lilla mamsellen. Nu förstår du väl? Roger hade uppmärksamt åhört henne. — Det är bra betaldt, sade han, såvida man nemligen håller ord. — Ah! du säger ett ord du, så godt som två... Det hade jag inte tänkt på.