Dagens Nyheter – 14 oktober 1865, sida 2

hoppningar, svarade Roger och öfverhopade henne med smekningar. — Så mycket bättre! O! jag skall minsann icke blygas för hvad du ger mig... men hörpå, vi mäste tala förnuft! Det erbjuder sig nw ett tilliälle för mig att på några månader förtjena så mycket som eljest skulle ta i anspråk fem år, — Tänker du spekulera, Nännon? frågade Roger leende; skall du sätta in ditt silke, din jerntråd, dina små vackra fingrar i något-bolag? För tusan! Afven jag är kapitalist! Han slog i detsamma triumferande på byxfickan, i hvilken guldstyckena klingade, Jag tar aktier, min flicka. Nannette tog honom i handen och nödgade honom att sätta sig ned. i — Det är ju fråga om allvarsamma saker, sade hon, som vi inte böra skämta med. För att få de två hundra tusen francs, måste jag resa till... — Du förstår väl, afbröt henne Roger, att om du skulle resa, så vore det till Anhita, såsom jag lofvat mina vänner. — Ahl... sade Nannette, syster Auhita behöfver mig då? — Mer än väll — Och du har lofvat att jag skulle komma? — Du är min hustru; jag bar rättighet dertill, svarade Roger allvarligt. Oc ännu allvarsammare sade Nannette: — Det är klart... Jag tycker rigtigt om henne, min lilla syster Anhita... Ar hon brunet? — Ja? .. . Dessutom skall jag säga dig . .— Jag har ordet, min herre! och om du