Dagens Nyheter – 14 oktober 1865, sida 2

före att jag misst:odde dig. llar jag inte redan blifvit jagad från Paris, från Frankrike, från Europa, derföre att herr Roger Cazal de Lavaur är adelsman, och törste skrifvare på ett notariekontor d. v. s. en kaxe som inte ser sin like, och derföre att man ansåg för en mesallians, om han blefve gilt med n fattig olficers dotter... Roger tox bonne med våld i sin famn och täpple till munnen på henne med en kyss. — Furic! sade han. Ett sådant Nf det måtte bli i vårt hus, när vi en gång blifvit gifta. Du slår bestämdt sönder allt vårt porslin. Nannette rasade icke mera, utan smälte i tårar. Han tryckte henne passioneradt mot sitt bröst. — Huru mycket pengar har du samlat? frågade han. — Nära femtio tusen francs, svarade Nannette, som snyftande hängde vid hans hals. — Femtio tusen frances!... upprepade Roger förvånad. Och det på sådana der lapprisaker! Han pekade på blommorna, som lågo på bordet. -— Jag skulle bchöfva fem år för att förtjena hvad notariekontoret kostar, återtog Nannette triumferaude, Du rodnar icke längre för att jag har en hemgift, jag också, eller hur, min snälla Roger? — Nauvon!... min lilla älskade hustru! stammade denne. — Nåvål... Du må tro mig, Roger, eller inte, mer jag har hittills endast lefvat och arbetat för ett mål: för dig, för att älska dig, för att göra dig lycklig! ... — Du vet väl att också jag har miaa för