Dagens Nyheter – 14 oktober 1865, sida 1

båda och väckt dem ur den sorglöshet, hvar deras själar slumrade. — Jag vill icke att du reser! ropade Ror ger beslutsamt. Och Nannette ultät sig i bestämd ton: — Jag vill icke resa. or Dessa ord hade uttalats i samma ögonblick; dock hade hvar och en hört hvad den andra sagt. De betraktade hvarandra förbluffade, — Hur kunde du veta att jag ämnade resa min väg? frågade Nannette. . — Hur kunde du veta, att det var fråga om att du skulle resa? frågade Roger, De sågo på hvarandra ännu en stuud; det behöfdes en förklaring. — Har du läst mina bret? fortfor Roger. — Väl tio gåvger hvart och ett. Jag har förstått hvad du sagt och hvad du ej sagt, har Jag anat. Jag känner dig så väl, min Roger... Men låt mig då förklara för dig -— Mornaix och de öfriga vänta på mig.. — Ah! Och Anhita är återfunnen? oo Ack nej! — Du har sagt mig att du tycker om henne; jag tycker då också om henne. — Deruti gör du rätt, ty hon är nästan lika vacker, lika god som du . . . och mycket olycklig! — Hon är min lilla syster, det är öfvereuskommet. Vi skola tala om henne sedan --Jag måste först berätta dig, att jag arbetat för. att kunna köpa ett notariekontor åt dig— Bah! sade Roger uti en ton som hade en lätt anstrykning af förakt. Nannette hoppade till, der hon satt På soffan.