Dagens Nyheter – 13 oktober 1865, sida 2

—KII —————— — Ja sedan i morgse, svarade Nannette. Och efter att ha visat honom stämplarne på de sex brefven, tillade hon: — Jag skall säga dig: då jag begaf mig hemifrån visste jag icke, hvarest jag skulle ta vägen. Jag kunde derför icke uppge min blifvande adress, Jag for med jernvägen till Cherbourg, emedan den enda slägting jag har bor i Cherbourg . . Ja, du skrattar du, derför att du kände igen mig . . . Ar det inte för märk. värdigt? Vi äro bestämdt blott en person, vi begge . . . Jag, till exempel, har aldrig kunnat få i mitt hufvud, att jag inte shulle komma att återse dig. Roger svarade med en kyss, och hon återtog: — Den tanken har jemt plågat mig, att det säkerligen fanns bref från dig till mig der hemma . . . Jag har inte vetat utaf att du lemnat Paris, och beständigt har jag tyckt mig se dig gå uppför de fyra höga trapporna . . . Om du, inte rest din väg, hade du väl kommit igen följande afton? — Jag var mycket uppretad, sade Roger. De utbrusto i skratt båda två; men under denna munterhet gömde sig en stark rörelse; de kande sig beklämde. — Ja, sade Naännon, du var mycket ond, och dertill hade du skäl . . . Men jag vill fortsätta min berättelse. Jag hade lofvat att icke ta emot besök af dig, och framförallt att icke skrifva till dig . . . men natarligtvis kunde jag inte lofva, att du skulle låta bli att skrifva till mig. Icke sannt? — Jo visst,