Dagens Nyheter – 13 oktober 1865, sida 2

Folkskolan i Gefle. En rtcsande från Stockholm som gjort ett besök i Gelle skrifver till Göteborgs Handelsech Sjöfartstidning! föjande teckning af tillståudet med folkskolan för gossar der: Så suvart ångbåten blifvit förtöjd i Gefle skyndade jag genast ut på upptäcktsresor. En tre!lig, välbyggd stad mötte mina ögon. Dec stora, omsorgsfullt underhållna husen antydde valmåga, och ett väldigt på stapeln stående fartyg piminde om, att Gefle ännu skördar vinst af denva rörelsegren, som fordom derstädes yrundlagt mången stor förmögenhet. Mun Ingtostädes kunde jag finna någon byggvad, söm bar prägel af folkskolehus. Jag nödgades slutligen frågu efter närmaste skolhus, och följande den gifna fingervisuingen befann jag mig snart invid en låg envåningsbyggnad, framlör hvilken låg en mindre gårdsplan. Jag inträdde inom denna oansenliga byggnad, hvilken åt gårdssidan var så lågt belägen att den syntes ligga under gårdsplanens nivå, och fann det inre alldeles motsvara det yttre. Förstugan antydde genast brist på nödig snygghet och tillsyn. Bristfälliga dörrar, förslitna lås, nedsmutsade väggar var det första som mötte ögat. Den trånga förstugan ledde till ett litet, illa vårdadt rum och derifrån till sjelfva skolsalen, som utgjordes af ett långt men lånt oeh till skolsal otjenligt rum med katedernplacerad på den kortaste väggen. I detta rum inrymdes omkring 170 barn, undervisade af en lärare. Skolbänkarne voro af aldra sämsta slaget och hade troligen ej målats sedan de första gången lemnade snickarens verkstad. Undervisningsmaterielen var ytterst kuapp och tiil beskaffenheten ingalunda prisvärd. Några gevär i ett hörn tycktes dock antyda att i denna riktning påtryckuingen varit starkare, Undervisningen pågick ej, eå att om densamma är jag ej i tillfälle att kunna lemna någon upplysning, men detär påtagligt, att äfven den mest nitiske och skicklige lärare icke i vn dylik lokal kan, utan biträde af tjenlig materiel, undervisa ett så stort antal barn. På mig gjorde denna skola ett sorgligt intryck. Den visade, att man ännu ej i Gefle vaknat till besinning af folkskolans vigt och betydelse, att man ännu ej der lärt sig inse kommunens pligter mot det uppväxande slägtet, ej blifvit gripen af det fosterländska sträfvandet, att äfven för armodets barn söka bereda god undervisning i ljusa, luftiga, rymliga lokaler, försedde med tjenlig åskådningsmateriel,