Dagens Nyheter – 13 oktober 1865, sida 2

— När jag kommit hit, sände jag min ny? adress till brefbärarn i det qvarter der jag bott men som det går åt tid tillatt få ett bref härifrån till Paris och sedan svar från Paris hit, har följden blifvit; att jag i dag fått mottaga så här många bref på en gång . . . Vet du, du är en riktigt skicklig spåman? —Hvad säger du? genmälde Roger. — Ack! du gissade så rätt, hvem som var i garderoben! — Min mor! Var det då verkligen hon? — Stackars frul Hon hade icke ringa bekymmer för att du snart skulle bli bergad karl... Hon hade äfven tagit mig på den ömma sidan, förstår du . . . Hon älskar dig bra högt. — Min goda mor! utlät sig Roger i en ton, som uttryckte på en gång ömhet och litet agg. — Känner du igen den här stilen? frågade Nannon och visade honom ett brefkuvert. Roger bleknade och kysste utanskriften af sin mors hand. — Hon har skrifvit till dig? mumlade han— Ja, som du ser . . . Hörpå, redan om aftonen, då hon stod gömd i garderoben, blef hon till en viss grad omvänd , , . Mamsell Eudoxie var och förblef naturligtvis alltid detsamma som notariekontoret; men jag . . . det lät nästan på henne som hon började anse mig liktydig med lyckan. Två kyssar smällde, och man kan med säkerhet antaga, att den goda modern var skulden till åtminstone den ena— Hon frågar, om jag kan meddela henne några underrättelser om dig, återtog Nannette. — Ack! inföll Roger, jag bar burit mig