Dagens Nyheter – 13 oktober 1865, sida 1

liga sasour de personer, hvilka heldre än at på bekostnad at hjertats känslor köpa ekouomiskt oberoende, med mannamod genomkämpat ungdomens hårda strid. Romanonh vådevillförfattare må corna beprisa och upphöja prosan hur mycket de behaga, det finnes dock i poesien en blomma, som aldrig kan uppspira i sjelfviskhetens jordmån. Nannette hade väntat att få återse sin Roger nedslagen och tankfull, ehuru han nått sitt mycket eftersträfvade mål, blifvit notarie. Hen hade väntat att få se honom i mamsell Eudoxies armar. Men hon bade äfven hoppats att i Iterse honom under andra förhållanden; beviset derpå är att hon sökt förtjena pengar. Hon hade hoppats finna honom ogift ännu och modfälld till följd af den betryckta ställning, bvari han råkat genom att för hennes skull förkasta giftermålsförslaget med mamsell Eudoxie, I eu sådan belägenhet hade Roger förefallit hen. ne mera sorgsen, men också meywa värdig, mindre lugn, men mera älskad. Det var till denne Roger hon skrifvit långa bref, hvaraf dock intet blifvit afsändt på posten, ty Nannette hade gifvit Rogers mor ett löfte att icke skrifva till hovom. Det var äfven denne Roger som ingaf henne arbetslust och som var föremål för hennes tankar måvgen sömnlös natt. Sedan morgonen, sedan de många brefven kommit henne tillhanda, hade en tredje Roger uppstått för hennes inbillning: äfventyraren Roger, Roger som var utsatt för alla öknens olyckor, Roger slagskämpen, Roger guldsökaren! I Melbourne har man mer än på något annat ställe talrika exempel, som visa hurn föga