Dagens Nyheter – 13 oktober 1865, sida 1

Härunder tog hon i sin hand det ena efter det andra af de Nygg anlända brefven, som hon läst om minst tio sånger, Hon läste dem om. igen, och heunes taukar logo en annan rigtning, Den älskliga flickan drömde — men endast om Roger och flydda tider. Oceanen öppnade sig för hennes inre blick, likasom Röda hafvet för Moses och hans folk; afståndet emellan Melbourne och Frankrike försvann: för hennes tillslutna ögon visade sig det leende Paris, vindskammaren oeh lyckan .. — God dag, Nannon, sade Roger, Hvad ändock drömmar äro besynnerliga! Innan ljudet af banus röst nådde hennes öra, hade hon igenkänt hans gång! Hon hade hört hunom gå icke på det bara golfvet i viudskammaren utan på den mjuka mattan, som dock ej förmådde alldeles förtaga ljudet af de kända stegen. Ah! han var en dandy, den vackre Roger, en verklig dandy, men hade ej något löjligt uti sitt sätt. Han var nemligen icke precis sådan som unga män, hvilka skrifva rent och som nästan alla vilja anses vara diplomatiska uugtuppar eller statsrådsämnen, äro i Frankrike, Nannette började smäle åt denna lyckliga drömvilla. Hennes läppar tycktes liksom bedja om en kyss. Den lilla sångfågeln höll i sivt längelse ett rysligt väsen, liksom om han också på deta sätt velat betvga den inbillade Roger sin komplimang. Hans herre, hans husbonde! Nannette, det yra barnet, bade förgälfves sökt lära den lilla fågeln att tala dessa ord. Solen smög sig in uti rummet emellan cobbans Jancettlika blad, som af en lätt vindflägt