Dagens Nyheter – 11 oktober 1865, sida 2

rhig som exa bonde den der handelsev.s nen, Or: kommit i ett finare sällskap. — Ser ni! Ser ni! utbrast hon. Hvad var det jag sade, min bästa herre? I stället för att svara lät Jonathan höra en ljudlig hostning. — Hon är utmärkt älskvärd när hon vill, denna flicka, fortfor Fanfare med sänkt röst, men förfärligt styf i nacken . . . Ja ja, kära herre! Jag vet att i edra ögon man icke kan vara nog på sin kant; och det är just derföre jag fört er till mamsell Nannette. Denna blef fundersam. Fanfares ord gjorde intryck på henne. Vi böra här erinra läsaren om, att den för banden varande situationen icke får bedömas efter europeisk måttstock. I Europa, i Paris, äro dylika scener helt hvardagliga. Vi vilja dermed icke påstå, att det i Paris ej skulle ha lyckats narra någon på detta sätt; ty i den civiliserade verldens hufvudstad likasom öfverallt annorstädes låta menniskor lätt lura sig, men vi anse åtminstone att snaran då varit mycket oskickligt utlagd, om den ens kunnat få namn af en snara. Men i Australien uppgöras affärer helt annorlunda än här. Den ena framställer helt enkelt sitt anbud, och den andre antager eller förkastar detta. Intet krus, inga diplomatiska finesser förekomma. Nannon afvaktade samtalets fortsättande utan någon misstro, men dock med föresats att vara klok och försigtig. — Hura mycket förtjenar ni, min vän? frågade plötsligt Fanfare, (Forts,)