Dagens Nyheter – 10 oktober 1865, sida 2

föuster, Då fick man se alla offentliga byggnader, teatrar, domstolar, institutioner och kyrkor, hvilka sednare göra Melbourne till ett verkligt Pantheon: katolska kyrkan, klosterkyrkan, independentkyrkan, anglikanska dissident-kyrkan, wesleyanska kyrkan, baptistkyrkan, grekiska kyrkan, synagogan, qväkarnes och mormonernas kapeller m. f Nannette var nu ett år äldre än då vi sist besökte henne. Hennes tjusande ansigte hade ej undergått någon synnerlig förändring; hon var dock skönare än förr: hennes kinder, som varit något för mycket rundade, hade erhållit en tackare form och hennes blick ett mera drömmande uttryck; den blekhet, som uppsteg från hennes axlar, ända till den lätta, blåa skuggning som drog sin ring omkring hennes milda ögon, gaf någonting nobelt åt hennes utseende. Nannette sjöng ej så ofta som förr; hon hade utvecklat sig till qvinna och i denna pariserträdgård, hvarest hvarje vår ser så många sköna blommor spira upp i dagen, skulle ni svårligen kunnat finna någon, som kunde jemföras med Nannette; men hon måste understundom sjunga, ty under hennes melancholiska småleende slumrade den lefnadsfriska glädje, som man påträffar hos ädla sinnen, modiga sinnen, Att hon sedan någon tid tillbaka hade refiekterat öfver sin ställning, det såg man ganska väl; hennes tårar voro ej af det slag som pjunkiga qvinnor gråta, och som framkallas af en poesi uti sorgdrägt. Nannette hade arbetat, tänkt och bildat sig egna åsigter. För att hoppet skall komma — ho ppet, den förnämsta utai de menskliga dygderna — måste man strida, Uu hon hade kanhända till och med gråtit, men Å