att göra om den. Repertoaren skall ökag med ett större antal nya operor. Bra! men då ännu icke alla dessa operor äro under instudering, så bör det gå mycket lätt att byta ut en af dem emot Afrikanskan. Af direktionens bulletiner har man sett uppgifvas att det större antalet lärer inskränka sig till Quentin Durward, Enleveringen ur Seraljen, Hans Heiling och Judinnan (om någon blifvit glömd, anhålles om ursäkt). Det sistnämndastycket är nu redan mycket gammalt i utlandet, men är det enda bland de fyra, som fordrar större förberedande anstalter. Några repetitioner derpå lära icke heller ännu vara började. Månne det icke då vore klokt att genast gå i författning om upptagandet af Afrikanskan i Judinnans ställe, då den förra ostridigt för nyhetens skull jemte de förtjenster som obestridt finnas deri komme att rendera långt mer för teaterkassan, och skillnader på den sednare operans framgång, som redan är så gammal, icke kunde. blifva stor, antingen den gifves detta eller nästa spelår, då den dröjt så länge — under förutsättning att de artistiska krafterna icke räcka till att gifva båda. De öfriga tre operorna åter — operetterna ej inräknade — äro icke af det omfång, att de skäligen kunna göra något hinder. Då frågan om arbetsordningen för säsongen nu en gång ko mmit till tals, hoppas man eder tillåtelse, hr redaktör, att en annan dag få anställa några vidare betraktelser öfver detta ämne.