Dagens Nyheter – 9 oktober 1865, sida 2

EE I Australien finnas inga täta ogenomträngliga skogar. Denna bestod till stor del af mimosor ofvanom hvilka enstaka träd på vissa mellanrum från hvarandra höjde sig. Detta gjorde att man kunde se ganska långt framför sig. Afven kunde hästarne utan alltför stora svårigheter springa med temligen jemn fart. Våra fyra vänner ilade framåt i den af Malgache angifna riktningen. De redo på något afstånd från hvarandra, för att söka upp spåret. Grelot var den som först fann detta efter en qvarts letande, Nästan straxt derefter gjorde ban sina kamrater uppmärksam på en trupp ryttare, som i vild galopp begaf sig söderut. Sedan de färdats ungeför en fjerdedels mil till, uppgaf Grelot, som red i spetsen, ett utrop af förtrytelse, åtföljdt af en äkta parisisk ed. — De uslingarne! sade han. Jag skall lösgöra barnet. Bry er icke om att stanna ni! Den lille Patrick, Owens son, hängde med benen fastgjorda vid grenarne af en banksia, Långt ifrån att stanna stötte Mornaix, Miguel och Roger sporrarne djupt in i hästarnes sidor. Det skulle gå långt, innan Roger blef lifvad; han var ingen vän af äfventyr. Men åsynen af det stackars barnet hade satt hans blod i jäsning. Han var blek; hans ögon lågade. Hans häst rörde knappt vid marken, likasom stode han under något magnetiskt inflytande. Roger red förbi de andra. Efter att ha tillryggalagt omkring fem å sexbundra steg stannade han i sin tur tvärt, ropade och svor. Owens lilla dotter satt upphängd I ett träd i samma ställning som bennes bror.