Dagens Nyheter – 9 oktober 1865, sida 2

röfvat från Owen. Lyckligtvis blef ban i detsamma varse denues orörda gördel under den trasiga jackan. — FHFördömda kreatur! röt han, ser du icke att vi äro dina vänner? Säkert är att den olycklige Owen icke såg någonting. Han stupade omkull, alltunder det ban snyftande utropade: — Jag har icke funnit någon pomeranskorg, min högt älskade herre; det är lika sannt som alt ni är en aktningsvärd menniska. Haf medlidande med mig, ers nåd, och lös icke upp min gördel, ty Jag har bråck, och om jag ej hade gördeln skulle mina inelfvor falla ut och allt mitt blod ända till sista droppan rinna bort. Derföre, döda mig, om ni vill, herr konung, men rör icke vid gördeln! Han blef alldeles. orörlig och hade icke en gång styrka att kasta en blick På sin bödel. Mornaix lutade sig ved öfver hästens hals och fick med ena hauden ta uti irländarens tjocka hår, Denne lät höra ett hemskt tjut. Mornaix gjorde en kraftig ansträngning, lyftade upp honom på benen igen och kastade honom framför sig i sadeln. Sedan detta blifvit gjordt, höjde han ett rop till tecken åt sina kawrater att allt var färdigt och ålertog sin förra hastiga ridt, Roger, Miguel och Grelot, som hade hvar sin börda, upphunno honom snart, och alla galopperade i riktning åt öster, Några skott, som icke träffade, smällde bakom dem, (Ports.)