sade han. Miguel har gjort så med. Ni andra kunna göra hur ni behaga, — Hvad för slag! ropade Grelot stött, Kanske inte ni skulle följa mig om jag hade någonting dylikt att uträtta! Busamma stanna vi i stöpet, berr greive. Hans häst var redan i farten och satte a efter Mornaix, Roger följde dem, sägande tör sig sjelf: — Änvu et äventyr! Hvilket fördömdt land! — I galopp! kommenderade Mo:nax. Sanden 1ÖK om hästhofvårne, — Jag som iute är någon instuderad vilde, sude Roger, skulle gerna vilja ha en förklaring . . — Min käre vän, afbröt honom Mornaix icke utan ett visst öfversitteri i tonen; jag skali berätta dig hvad som försiggått derborta lika tydligt och säkert, som om jag varit närvarande och sett det med mina egna ögon... Ge akt på spåret, Miguel... Owen med hustru och barn for på postvagnen, Du såg dem förmodli. gen hka väl som jag. — Ja, J:g såg dem, — I stora källarsalen ho8 Gula fogeln satt ju Owen i går afton, full som en irländare och skri flande som en full irländare, samt skröt öfver att ha fönnit pomeranskorgen. — Min vän Yvonu förklarade för mig betyd Isen af det der ordet, sade Roger. . — Redan i går afton beslöto sig Smith it Coup. för att ata Upp den uppriktige Owins pomeranser, Det är Smitharne som sågat u! hjul.xeln, Vagnen har stjelpt. Man har stannat för att göra en ny axel lut af barnen har blifvit fördt afsides och far och mor ha