— Man har ätit hör, sade Mornaix och visade på några Urödsmulor. — Man har snickrat, tillade Malgache, som fått tag I nägra spånar, Grelot fällde sitt omdöme sönnda: ; — Någon olyckshändelse har träffat postVagnen. Kanske en hjulaxel gått al. — Här ha vi axclu! ropade Rog r trivmferai.de. Han hade funnit två delar af en sådan kastade ibland buskarne. Mornaix och Malgache fattade bezgärligt hvar sin del. Med den skarpsinnighet de tillegnat sig under sina ströftåg I Mexco, var det icke svårt att förstå dessa spillrors språk. Hjulaxeln hade icke gått utaf händelsevis; det syntes tydligen att någon uedifrån genomsågat två tredjedelar al dess tjocklek, Mornaix och Miguel sågo på hvarandra, — Smirtharne! muamlade Migtel. De stackars irländarne! sade Mornaix. De betraktade hvarandra icke langre, De förstodv hvarandra redan lika väl som om de hat ett långt samtal i ämnet De gingo åt hvar sitt håll Efter förloppet af ytterligare fem minuter kommo de tillbaka. Morn sade: — Postvacnen har följt den högra vägen. — Och Smitharne dvu venstra, svarade Migucl. Men irländarne nvo icke längre med på postvagnen. Till bevis på riktigheten al detta påstående, visade han en söndershten baroklidning som han hittat på den venstra vägen. Med ett hopp satt Mornals I sadeln — Jag har ätit den stackars karlens bröd,