IrERstoSR NR ————— 2— 0 — OO gå med utvidgniug af sin rörelse, — Vi äro alla konvalescenter sedan vi lefde för högt i några år och deraf fingo en indigestion, som frambragte kriser, hvilka icke ens ännu slutat Som konvalescenter böra vi också lefva Häraf följer att det ej bör kunna komma ifråga vid denna riksdag att öka nägra anslag eller besluta några nya företag Utom den ekonomiska ställningens allmänna beskaffenhet tala flera andra skäl emot nya anslag För dt första kunna nya ordinarie anslag svårligen vara nödiga, Civila och militära embetsoch tjenstemän hafva vid de sednaste riksdagarne erhållit förhöjning å sina löner med afseende på dåvarande dur tid, och som dyrheten i många hänseenden blifvit minskad kan det desto mindre komma i fråga att bevilja några ytterligare tillökningar åt dem Till armeen och flottan behöfves lika litet nya anslag nu, då det just är fråga om att införa nya organisationer, hvilka först framdeles kunna genomföras, och då tämplighetan af den ena eller andra materielen är alldeles oafgjord För det andra kunna nya extraordinarie anslag icke beviljas till allmänna arbeten (annat än för att fullborda redan påbörjade), emedan dermed skulle motarbetas hela landets sträfvan att bringa tillverkningspris och försäljningspris i behörigt förhållande till hvarandra. Det är den öfverdrifna mångden arbeten utaf stor omfattning för stitens, för kommunens och för enskilda behofs 1 ning som onaturligt dragit arbetskrafter från jordbruk och näringar. Att fortsätta de gamla arbetona och derjemte företaga nya vore att ännu längre bibehålla dagsverkspriserna vid en sådan höjd att jordbrukaren rentaf förlorar ju mera jord han brukar och att öfriga näringsidkare måste inskränka sin verksamhet. För det tredje kan det icke vara skili att en representation, som ligger i själtåget och snart skall lemna rum för en aunan, i sina sista andetag b nder hän terna på sin efterträdare. Dec vore lika orätt som om en afträdande inspektor straxt före sin flyttning skulle uppgöra kontrakt för egendomens räkning om byggnader och arbeten, hvilka den nye inspektoren måhända icke ansåge nödiga, eller åtminstone ville göra på annat sätt. Emellertid kan det finnas och lärer nog visa sig cgennyttor hvilka just vilji passa på medan de gamla! stånden lefva att intrigera fram oris-intressen, just emedan de förtvifla om att sådant skall lika lätt lyckas hos den nya representationen. Det är notdessa egennyttor, man här ofvan velat i tiil erinra om: det allmännas bästa