Dagens Nyheter – 6 oktober 1865, sida 2

— Jaså! utbrast Malvache i en ton af föraktfullt ckämt. Ni ha då ändtligen märkt, att Jonathan fattas, Jag hade inte hunnit klifva riktigt. ut genom fönstret, förrän jag gjort mina iakttagelser. — Öch vet ni, hvar Jonathan är, svåger? frågade Mornaix. — För tusan! svarade Miguel, man har ju fått ögon för att se med dem. Han pekade med sin revolver på en punkt i fjerran. Mornvais, som stod bakom honom, lät sin blick följa den af vapnet utvisade riktningen. På mera än två franska mils afstånd syntes på sandfälten ett litet dammoln. Med tillhjelp af sin revolver lyckades Malgache fästa sina tre kamraters uppmärksamhet på detta aflägsna moln. Hvar och en utaf dem upptäckte snart en ryttare som i vild galopp ilade framåt. — Jonathan Smith! sade Malgache med tonvigt. — Jaså! Till häst då! ropade Mornaix ifrigt. Så väl utrustade vi än äro, få vi dock svårt att upphinna honom. Han sitter af med en förtviflad fart. Demonios ! mumlade Miguel. Om vi bara kunde nå honom! I stället för att gå omkring huset, togo de samma väg in i detsamma som de kommit ut, d. v. s. genom fönstret och ropade på Georgie af alla krafter. Denne infann sig genast åtföljd af sin hund Dingo. Han var ett mönster för alla värdshusvärdar, den Georgie. Med hans hjelp blefvo västarne sadlade i ett ögonblick.