Dagens Nyheter – 6 oktober 1865, sida 2

tre damer intagit en beqviäm ställning. Åsynen af den ena bland dessa, som var utstyrd med fjedrar och band lika ymnigt, som skepp på högtidliga dagar med flaggor, framkallade på våra vänners läppar det täcka namnet: fru Fanfare, De båda andra voro hennes kammarjungfrur. Och man måste vara rik, skall jag säga, för att kunna bestå sig två siulskapsdamer, när man vistas vid Australiens guldfält. Efter detta åkdon kommo två ryttare, utrustade som alla verkliga gentlemen i de australiska skogarne. Våra observatörer hade icke svårt att i dem igenkänna Jonathan Smiths båda bröder, Tom och Sam. Efter dessa åter såg man en trupp af vil beväpnade ryttare. — De skälmarne ha fångat sina hästar, eller också betalt minst tusen pund för dem, tänkte Mornaix helt högt. — De ha mycken fallenhet för att uppträda med en viss ståt, de der Smitharne, yttrade Grelot. Malgaches ögon sköto blixtar. — Aldrig skall jag begagna mig af bössa eller knif, när jag kommer ihop med dessa, mumJade han. Det har jag svurit på. Nej, jag skall spetsa dem på störar, likasom menniskoätarne göra med sina offer. — Och Jonathan? frågade Roger lifligt. Hvar är Jonathan? Den sednare karavanen, som icke alls tycktes vara i sällskap med den förra, hade mnu hunnit ut på den stora, öppna landsvägen, och man kunde räkna de resande, Jonatban var icke med , ,.