Dagens Nyheter – 6 oktober 1865, sida 2

på slätten. ... Ni är inte Gordon Leatb, ni gentleman, ehuru ni bär hans kläder.... Ni ha fiender, jag ser nog det.... Jag skall ge er ett medel, hvatigenorh: Di kunna-försvinna ur edra fienders äåsyn, likasom om jorden öppnade sig och mottoge er i sitt sköte, vore ni än förföljda af hundrade bofvar .... ett medel att när som helst få edra hästar under tak.... ett medel att uppnå en trogen tjenares hus, hvarest ni alltid kunna vara säkra på att finna god opossumstek och vin: de sista buteljerna Sherry och Claret, som äro qvar sedan fordna dagar... .. Eller hur, Dingo, stackars kaäk? bör jag ej anförtro dessa frikostiga herrar mitt hus hemlighet? Dingo var visserligen icke i stånd att svara: ni har rätt; men han störtade sig i vild fart in uti skogen, skällande och tjutande som om han varit tokig. Det var ingen bland våra vänner, som ej insåg nyttan utaf att under det äfventyrliga lif de förde, känna till ett gömställe eller en genväg. Enligt den plan de uppgjort skulle de rödvändigt återkomma till denva trakt efter sin uts flykt till Melbourne, Den stora strid; som förr eller sednare skulle levereras, kunde komma att ega rum på denna slätt. Malgache hoppade först af hästen. — Man kan bli i behof af ett lämpligt ställe att gömma tunnan på, sade han. Mornaix tvekade. Hau frågade; — Hvem skall se efter hästarne? — Jag ansvarar för dem, svarade Georgie. För öfrigt skola herrarne sjelfva få bedömma, om hästarne äro i säkerhet eller ej. (Forts.)