Dagens Nyheter – 5 oktober 1865, sida 2

på person egt rum, utan att Nannette, den lilla fogeln i Luxembourgqvarteret, verkligen flyttat sitt bo till Australien. Man sof på saken och sof godt och lugnt. Man hade) minsann gjort skäl för en stunds hvila. Det var Roger, som höjde det första ropet, som Georgie hört. I det ögonblick han vaknade, kom -han att kasta sin blick på fönstret, hvilket vette åt sydvestra sidan. Han sprang upp från bädden och gnuggade sig i ögonen, likasom hade han sett en ridå dragas upp och ett he:rligare skådespel, än någonsin en teater framställt, visa sig. Han klef ut genom fönstret, och snart befunno sig alla fyra vännerna samlade på den smala jordremsa, som skiljde Enstaka huset från ett femhundra fots bråddjup. På sydöstra sidan låg kojan alldeles invid afgrunden. En förtjusande afgrund, storartad genom sin omätliga vidd, och företeende ett sådant der herrligt panorama, hvartill Asien med al sin praktfulla natur icke har att uppvisa maken: Balkongen, på hvilken våra resande stodo, utgjorde öfra kanten af en granitvägg som än stupade lodrätt ned än utsköt väldiga klippblock öfver djupet inunder. På begge sidor om balkongen var berget mera sluttande. I den mörkgråa graniten sågos gnistor af blixtrande katt-guld och besynnerliga basaltbildningar, som hade en nästan svart färg. Det hela erinrade om de jättelika pelarrader, som bildas af klipporna på Irlands vestkust. Äfven vid stränderna af Rhen och isynnerhet Elbe, denna förtrollade flod som rullar fram sina: böljor bland underverk, finner man likadanå