Dagens Nyheter – 5 oktober 1865, sida 2

former, huggna i klippsträndernas väldiga massa genom en nyck af Gud. Men Rhen, Elbe och Irland ha dock intet som kan sättas i jemförelse med det högtidligt och ljuft anslående i-anblicken af ett leende paradis utan gräns, så långt ögat når vid sidan af en vild och sträf natur. Det är juståkontrasten som åstadkommer den största effekten. På höger hand utefter sluttningen af berget, som var beväxt af en tät, ymnigt grönskande skog, voro på de olika afsatserna olika växtregioner,. Längst ned sågs mimosan, blomstrande och väldoftande som liljan, ofvanom henne banksian, och högst upp tronade gummiträdet, som på på en smärt men fast stam uppbär sin runda. löfkrona. : Men hela berget utsköt som en udde i ett haf af grönska. Lingsefter väggen af granit eller basalt hängde långa draperier af murgröna eller orkis, hvilka voro mångfärgade af millioner blommor, och som sattes i en böljande rörelse af minsta vindfläkt. Här och der på afsatserna, dit vinden fört en för vexter gynnsam jord jemte åtskilliga vextfrön, bildade en mängd små höjder grönskande oaser, hvarest känguruhs och gazeller lekande dansade i muntra språng om hvarandra, Ögat, som tjusades af hvarje enskildt parti som mötte detsamma, sänkte sig med välbehag ned till den på bråddjupets botten belägna slätten hvilken, ehuru den endast egde enkla vildblomster, likaväl genom solens glöd smyckades af lysande och le (Forts.)