Dagens Nyheter – 5 oktober 1865, sida 1

på sin dörrtröskel och hade Dingo mellan sina knän. Dingo är derborta -ett slags smeknamn, likasom Fox i England. Egentligen är Dingo namnet på ett vildt hundslägte, som utgör en förmedling af vargoch schakalslägtena, och som är märkvärdigt derföre att det icke bar något kött mellan huden och benen. Georgie var en värd, på hvilken man kunde lita, det var af alla menniskor i trakten kändt och erkändt. Han hade också att tacka detta sitt goda rykte för det lilla han förtjente. Hvar och en som åt eller sof i Georgies tarfliga värdshus, hade tvenne vaksamma försvarare; mannen och hunden, Dingo och Georgie. Från det ställe, der Georgie vakade med bössan lagd tvärsöfver knäen, hade han en oin: skränkt utsigt öfver ett dystert och enformigt landskap. Hvart han såg, kunde han icke varsna något annat än smärre gummiträd, men det var någonting som sade att de fria fältep söro nära; en frisk vind blåste, och de fåglar som i talrik mängd lefva djupare in i Australiens skogar, läto icke höra sina gälla läten. Äfven den dager, som herrskade gkrin Enstaka huset, var särdeles egendomlig Den apps gående solen kastade visserligen trädens skuggor åt vester, men ett annat ljus tycktes uppstiga från alldeles metsatt Lbåll och sprida sig öfver balfva bimmelen. Från det inre af hyddan hördes ett starkt rop, som sedan åtföljdes af gladt sorl. — Kom, Dingo, min trogne följeslagare, sade Georgie och reste sig upp, kunderne ha vak nat nu; det är då snart vår tur att sofva. Dingo sträckte på sig utan att skälla, Georgie begaf sig till det skjul, som tjenade till