Dagens Nyheter – 5 oktober 1865, sida 1

att den gamla statsregleringen fått fortfara och adel och prester gått miste om önskade löneförbättringar. Som sagdt, man tviflade, ehuru : vi för vår del tro:att om representationsförslaget blefve förkastadt, skulle detta ;bringa den i allt fall ganska frisinnade majoriteten i -borgarståndet och nästan hela bondeståndet i en sådan sinnesstämning, att adel och grester knapt ens skulle våga väcka fråga om riksdagens förlängning för nya anslags beviljande åt dem. Men när man har tillfälle dertill bör man naturligtvis alltid föredraga visshet fråmför osäkerhet. Det är derföre mycket välbetänkt af regeringen att för den snart sammanträdande riksdagen framlägga statsregleringsproposition för blott ett år. Och det är icke allenast patriotiskt, utan det är jemväl stort, det är manligt, och manlighet hos en regering emot de närmast henne stående kasterna är någonting så rart i historien att det lockar erkännande äfven från hjertan som hysa ett principielt misstroende till hvarje regering, hvilken är oktrojerad af konungamakten och ej våld ur representationens majoritet. . När regeringen säger till ständerna om 14 dagar: vi begära af er så och så mycket penningar för år 1867, så säger den dermed till adeln och presterna: I hafven inga anslags-tillökningar att vänta så länge den nuvarande ståndssammansättningen fortfar. Om I afslån representationsförslaget så sammanträda om ett år rikets ständer återigen för att afgöra samma representationsförslag och votera samma budget för ännu ett år. Och I så hållen uti åratal med att afslå representationsförslaget, så hålla de folkvalda stånden lika länge ut med att icke höja budgeten, tills slutligen I ej längre kunnen lefva på den, utan måsten för statens allmänna och era klassers enskilda behof uppoffra er sjelfskrifna representationsrätt. Detta är den moraliska och praktiska betydelsen af regeringens föresats att göra ett-årig statsreglering — en föresats som våra värda kolleger ej tyckas ha fattat den Stora betydelsen af.