Dagens Nyheter – 4 oktober 1865, sida 2

Australien, emedan hans gamle far och mor voro fattiga hemma. Han var den äldste bland en hel skara af bröder och systrar. Vid grufvorna hade han just icke gjort någon lycka. Tan sysselsatte sig med att jaga opossums, och genom att sälja hudarne af dessa hade han förtjent rätt mycket pengar. Jag har mina skäl, hvarför jag talar så mycket med er om honom. Jag är hans testamentsexekutor, och jag vill att hvar och en af er skall bli så med. Låtom oss komma öfverens om att den första af oss, som blir i tillfälle dertill, skall skicka femtusen francs till de gamla makarne i Port-Navalo, Morbihan. Mornaix, Grelot och Malgache svarade: — Det är öfverenskommet, — Jag och han tillbragte ett par veckor tillsammans, återtog Roger, och det är nu knapt en månad sedan vi blefvo skiljda åt. Yvon hade en hop hudar dem han ville sälja. Under afvaktan på att lägenhet dertill skulle yppa sig, ville han åtminstone ha en häst att forsla dem på Vi vandrade söderut. Yvon var beväpnad med sin jagtbössa, och en knif var det enda han kunnat afstå åt mig. I samma mån vi nalkades grufvorna blefvo vi allt försigtigare, ty vi visste att stråtröfvarne äro talrikast itrakten kring dem. Isynnerhet oroade oss Gordon Leath, den fruktansvärde Gråa Kringströfvarn. — Om vi vore fattiga, sade Yvon till mig, skulle Gordon Leath ge oss fyra dollars till skänks och en klunk bränvin. Men jag tror när stan att vi äro allt för rika föratt få röna något deltagande af honom. Sådan var verkligen allmänna tanken itrakten om Gråa Kringströfvarn. Han öfvade barm