Dagens Nyheter – 4 oktober 1865, sida 2

— Jag har ingalunda drömt, mumlade han. Se bara! Jag ansträngde min synförmåga och ämnade just säga, att jag ej kunde se någonting, då jag i detsamma varseblef en midt på vägen nedstött smal käpp, på hvilken hängde en slags trasa. Nedanför käppen låg en grå läderhatt ... Innan min förvåning hunnit öfvergå till fruktan, hörde jag en röst, som kom ifrån en angränsande skogsdunge. —Holla, gentlemen! ropade den. Må Gud beskydda drottningen och Hennes Allernådigaste Majestäts gemål, som, efter hvad man säger, lär vara en bra karl. Har ni gjort affärer i de norra trakterna? Jag anhåller att ni ville vara goda och nedlögga en gåfva i den stackars hatten, som ligger der framför er. Vi sågo åt det håll, hvarifrån ljudet af rösten kom och blefvo varse en grå gestalt bland det grönskande buskverket, Som ni veta, kommer natten hastigt här i landet. Vi märkte, huru det för hvarje minut blef allt mörkare. — MalWar-Doue! hviskade Yvon. — Vi ha nu fastnat i snaran, min bror. Gör ni, hvad ni vill. Jag räknar på min dubbelbössa, Och han gjorde andäktigt korstecknet, hvilket väckte stor munterhet hos den gråa mannen. Jag förde banden i fickan och närmade mig hatten. Yvon gjorde äfven så, men med bössan i beredskap att när som helst gifva eld. — Huru mycket har ni att ge mig, gentlemen? frågade rösten, som hade ett uttryck af elakt hån, — En kula och tre rådjutshagel i hvarje pipa, malarDou! mumlade Yvon, ty jag visste,