Dagens Nyheter – 4 oktober 1865, sida 2

hertighet mot de behöfvande och plundrade dem som hade mycket af denna verldens goda. Dock lemnade han alltid fyra dollars qvar i den plundrades penningpung och lät honom dricka litet af sitt bränvin. Efter tio dagars vandring hunno vi till Cornellafloden. Vi följde efter dennas strand, vid hvilken ett stort antal nybyggen redan äro anlagda. Vägen var väl banad och förde till Oxdale, en ibland de orter som styrelsen sist tagit i besittning. En gång der, borde vi jemförelsevis befinna oss i säkerhet. Under vägen språkade vi om Nannette, det beständiga föremålet för våra samtal. Plötsligt stannade Yvon och afbröt sig midt i talet. Jag vände mig mot honom. Han var blek och orörlig. 34 Dagen led mot sitt slut. Det sista nybygget, som vi passerat, låg mer än en mil bakom oss, Till det nybygge, dit vi ämnade oss, var det minst lika långt. Landet var en bush eller skog af myrtenbuskar, ofvanom hvilka stora gumrniträd, likasom långt ifrån hvarandra befintliga torn, höjde sina kronor. Cornellafloden, som flöt på vår venstra sida, var nu blott en obetydlig ström. Det var ögonskenligen någon bastig förskräckelse som gjorde Yvon tyst och orolig; men orsaken till denna kunde jag ej ana. — Hvad går åt dig, kamrat? frågade jag. Drömmer du om Gråa kringströfvarn? I stället för svar, laddade han begge bösspiporna. Derefter pekade han på den del utaf vägen, som låg framför oss