Dagens Nyheter – 4 oktober 1865, sida 1

efter att finna skatter. Yvon hade lemnat sin hemort för att leta upp en sådan. Ombord på ångbåten hade han blifvit angripen af en svår sjukdom, som tvifvelsutan skulle ha beröfvat honom lifvet, såvida han icke blifvit med omsorg skött utaf den flicka, han kallade en riktig Guds engel; min Nannon med ett ord. Nannon hade vårdat honom som en barmhertighetssyster. Hon bade räddat hans lif. Men hvad hade Nannon på ångfartyget att göra? fråga ni tvifvelsutan. Nannon hade en onkel i Cherbourg. Onkeln, till hvilken hon efter skiljsmessan från mig tagit sin tillflykt, var icke angelägen om att föröka sin familj. Han hade gifvit Nannon respengar och dessutom sin välsignelse, hvarefter hon farit sin väg. — Hon är minsann inte den, som är bortkommen, sade Yvon till mig. Hon kommer bestämdt att förvärfva förmögenhet här, utan att gräfva efter guld eller klippa får. Så snart hon kom hit, började hon göra blommor. Hon besitter en ovanlig förmåga i den konsten; också äro alla förnäma i Melbourne hennes kunder. Hon hade icke vistats i denna stad sex veckor, förrän hon upphört, att vara den fattiga flickan på paketbåten. Vet ni hvad som varit inneslutet i det kuvert, ni hittade? Jo, en tjugufemspunds-sedel, d. Vv. 8. mera än femhundratusen francs. Hon skickade mig denna summa till låns, och för den har jag köpt den utrustning, som är nödvändig för hvarje gräfvare . . . Sup cen tår bränvin, herr potariel Nannons skal ! Gud välsigne henne och på samma gång äfven er, om det är ni, som skall göra henne lyckli Den gode Legoff var icke kär, såsom O sen han sjöng om, Han hade rest öfven