Dagens Nyheter – 4 oktober 1865, sida 1

Och nu anklagade mig Yvons blick för att ba en skruf lös, och det mycket tydligare än nyss förut hans ord. Jag påminde honom om att vända steken. —Jag ser, jag måste förklara mig närmare, innan ni kan begripa mig. När ni reste från Melbourne, följde ni med postvagnen och åkte på kuskbocken. Var det inte så? — Jo, det har allt sin riktighet. — Ni tände på er pipa med ett brefkuvert och sedan kastade ni detta på vägen. — Det är mycket möjligt. — Jag läste på kuvertet ert namn, och sedan dess har jag ihärdigt förföljt er, emedan jag kände igen stilen. Det är min Nannon som skrifvit utanskriften. Yvon knackade sig hårdt i hufvudet två sånger. Detta kunde jag ej taga för svar. Jag til lade derföre: — Ni förstår min vän. Jag såg henne sista gången i en jernvägskupe på vägen mellan Paris och Cherbourg. Från Cherbourg kanske hon for till Auray . . . Dock, hvad vet jag? ... Emellertid som Nannette skrifver till er, tar jag för afgjordt att ni kan berätta något nytt om henne. Yvon, som hela tiden stått och slagit sig i pannan, tog mig ett tu tre i famn. — Ni är herr Roger! utropade han. Jag blef inte litet öfverraskad, må ni tro, när jag hörde mitt namn nämnas, Yoon fortsatte. — Mal ar-Dougl malar Douel Det kan man då kalla för ett opåräknadt sammanträffandel Ja, ja, Jag känner Nannon mycket väl, Det är