Dagens Nyheter – 3 oktober 1865, sida 1

Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Feval. i (Forts. fr. föreg. n:r.) Alltsammans var blott en slump. Det lyckligaste och förunderligaste var, att jag icke bröt nacken af migHvarje menniska har sin bestämmelse, det kan icke bestridas. Min är att bli notarie, Jag kan icke dö förrän jag köpt Herr Piedaniels kontor, Beviset på detta är, att, medan jag låg afsvimmad andra gången, ett nytt jordras inträffat, som bildat en sluttning, uppför hvilken jag, genom anlitande af de krafter, som stodo mig till buds, borde kunna praktisera mig. Månan vii sade sig och spred så pass mycket ljus att jag kunde se, hvar jag skulle sätta foten, och kloci kan var vid pass tu på morgonen, då jag efter ansträngningar, hvartill jag i den belägenhet, i hvi!ken jag var, icke trott mig i stånd, befann mig med alla fickor fulla af, guld uppe i fria luften igen. — Jag skulle gerna vilja veta, frågade för audra gången Malgache, som tycktes vara bekymrad och olycklig, om ni tror er med säkerhet kunna återfinna stället? — Jag skulle kunna bege mig dit med förbundna ögon, min käre Miguel, svarade Mornaix. Miguel skakade på bufvudet och lät en djup suck undfalla sig. — Skulle du heldre sett att han glömt vägen, svåger? frågade Mornaix skrattande. — Ni veta ej, hvar skon klämmer honom, sade Grelot. Han är rädd för de förbannade