Rättegångsoch polissaker. Undkommen bedragare. Från Ulricehamn skrifves: En person, som kallade sig N. 1. Sjöberg, begärde vid innevarande månads början att i Wenersborgs Enskilda Banks afdelning undfå ett lån på 1000 rdr, men som de personer, hvilka bevittnat lånehandlingarne, icke voro kända, afslogs lånet. Sökanden återkom, efter att hufva fått såsom vittnen å dokumentet 2:ne för direktionen bekanta personers namn antecknade. Lånet skulle utfallit lördagen den 16 sistl. Sept., derest icke under tiden den för sökanden förargliga upptäckten blifvit gjord, att namnen å såväl lånereversal, som hypothek voro falska. Så var dock förhållandet och följden deraf blef att, när den föregifne Sjöberg å Banken tillstädeskom, han öfverlemnades åt stadsfiskalen. Denne förklarade förfalskaren skyldig att träda i häkte och, åtföljd af en annan händelsevis anträffad person, vandrade fiskalen med fången ned i riktning åt rådhusfängelset. Utkomne på gatan lära fiskalen och hans biträde funnit genant att sällskapa med förbrytaren, som derföre lemnades ett par steg efter. Fången, som troligen åa sin sida fann sällskapet mindre angenämt, begagnade tillfället att smyga sig undan, och alla försök till hans ertappande eller upptäckande hafva derefter visat sig fruktlösa. Från Katrineholm berättas, att ett bättre fruniimmer midt på ljusa dagen blifvit på allmänna landsvägen i närheten af Sätra gästgifvaregård på ett högst otillständigt sätt öfverfallen af en jernvägsarbetare. Fruntimret, en rask och modig flicka, räddade sig, dock med yttersta ansträngning, från den oförshämde fridstöraren. — Ett statfolk i samma trakt blef, under det man och hustru voro ute på arbete och barnen i skolan, bestulet på nästan all sin lilla egendom. Rån, Thorsdagen den 28 sept. kl. mellan 8 och 9 på aftonen blef drängen Adolf Fredrik Renborn straxt utom Skanstull öfverfallen och rånad samt illa sargad af 2:ne fär honom okända manspersoner, dervid dessa tillgripit såväl hans inpnehafda ur som äfveu hans plånbok innehållande 25 rdr i åtskilliga sedlar. Den i trakten stationerade polisen hörde jemmerropen och skyndade till stället då våldsverkarne redan tagit till flykten. Den rånade affördes derefter i sanslöst tillstånd till närmaste fältskiärsstuga, der han blef förbunden, samt vidare derifrån till Provisotiska sjukhuset, der han för närvarande vårdas. Han hade icke mindre iän 5 ganska betydliga sår ihufvudetefter skarpa tillhyggen. Spaningar efter våldsverkarne pågå. dock har ännu ingeu upplysning om dem kunnat vinnas. Brorskål och knifhusgs Från Östersund skrifves den 20 dennes: Måndagsqvållen i förra veckan hade skrifvarenv Selin, som någon tid biträdt på landskansliet härstädes, tillsamans med ett par andra personer inkonnnit på stadskällaren härstädes, för intagande af förtäring och dervid sammanträffat med derstädes förut varande sergeanten Kuylenstjerna Vid pokulerandet hade Selin föreslagit brorskål med Kuylenstjerna, som denne yägrat att ingå på Förargad häröfver hade Selin begifvit sig från stället ned på gatan, dit Kuylenstjerna straxt derefter utsprungit och sammanträffat med Selin, med hvilken han då, likasom förut haft ordvexling. Vid återvändandet upp till källarlokalen hade Kuylenstjerna blifvit tillfogad ett omkring 5 tum långt knifhugg i hufvudet, hvarifrån blodet strömmade då han inträdde i källarrummen. Med Selin, som härför hålles häktad, förevar rannsakning sistl. Måndag; men oaktadt det at vittnesberättelserna blef de närvarande fullt klart, att ingen annan än Selin tillfogat Kuylenstjerna detantydda såret, nekade han dock enständigt. För ytterligare vittnens hörande uppsköts målet till annan dag. Sergeant Kuylenstjerna var vid ransakningen närvarande, sä att någon lifsfara synes ej vara för handen. o 0 Ohyggligt slagsmål Frin Köping berättas den 29 sept.: Sistlidne onsdag egde vid Åkerbo häradsrätt ransakning rum rörande den grofva misshandling som stenhuggaren Jan Erik Jansson den 11 dennes tillfogados af drängen Gustaf Persson från Raglunda. Samma dag hade på förmiddagen vid rådhusrätten behandlats ett mål, hvari den förre stämt den sednare för öfverfallande och slagsmål, hvarigenom Jansson för en tid blifvit ofärdig i sin ena arm. Målet afdömdes ej, utan hade de båda parterne på eftermiddagen besökt åtskilliga krogar och talats vid om förlikning, för hvars afslutande de framemot kl. 5 på aftonen följdes åt till Gustaf Perssons en half mil från staden belägna hem. I en skogsbacke närmare detta, öfver hvilken en genväg ledde, hade de kommit i nägon mindre ordvexling, som lyktades dermed att Gust. Persson plötsligen tillfogade Jansson ett slag i nacken med en sten, hvarpå följde flera, och Jansson stupade omkull, men lyckades åter resa sig och springa undan. Han upphanns dock snart åter, men kunde i anseende till den skadade armen ej värja sig, kastades ånyo till marken och tillfogades med en snusdosa af messing en förfärlig mängd slag — läkarebetyget uppgifver omkring 50 blodviten och sårnader — kring pannan och hufvudet. Jansson svimmade af, och när han kom åter till sans, var Gustaf Persson återgången till staden, hvarpå Jansson släpade sig fram mot vägen och blef der anträffad af beskedliga menniskor, som hjelpte honom in till staden, der han genast erhöll läkarehjelp. Gustaf Persson hade då åter begifvit sig hem, men blef redan samma afton arresterad och erkände efter några dagar sitt brott, som bar vittne om en nästan oerhörd vildhet och råhet, hvartill han äfven-förut gjort sig känd. Till följe at egen: bekännelse och vittnens injyg dömdes Gustaf Persson för sitt fridsbrott till 5 års och 12 dagars straffarbete, hvarförutan han skulle erlägga till Jan Erlk Jansson i äskad ersättning i ett för allt 120 rår rmt samt ersätta vittnena. Det var nästan ett underverk att ett mord ej här blef begånget, och den auklagade vidhöll enständigt att hans afsigt ej var att mörda, utan var det endast sinnet som kom på honom och som vållade att han ej visste hvad han gjorde. Ursprungligen var ock här bränvinet det ondas upphof,