Dagens Nyheter – 2 oktober 1865, sida 2

qvist som af dir. KE. välvilligt lemnades oss förl. är insattes i en nyponstam. som hösten förut inplanterats i kruka. Detta sålunda erhållna exemplar har, finder sommaren utplanteradt a fri jord, blommat hela sommaren och har icke sällan af besökande ansetts såsom den skönaste bland en större swnling remontantrosor som swntidigt blommat. Blomman är stor. 2 else väl fyld. lifliet röd medi rika onorvkare flunmoör då blombladen och hor eu angenäm rosenlukt. busken har kvatvug växt och blommar flitigare än de Hesta till samma ofdelning hörande sorter. Dean: utmärka förnros förljenar blomstervännens -ynnerlivar: appmärksamhet. Ur Tidning för Trii ER nyärsnatt, skådespel I of delninvar och 4 akter af Charlotte Bireh-Pb:fer: etter Ellios roman Silas Marnir. (Originalet: dine Sylvesternacht.), -— Det är ju en början som tyckes lofva något storartadt? Dramatiska teatern var i olördaee i a fullsatt. af or publik, som med nyfikna utt icke säga intresse. afvaktade att få se Charlotte Birch-Pfeifters nya natt; omen redan efter första akten hade intresset förbytt sig i en känsla af obehag och när stycket väl var slut, hade man stora skäl att otvillande fraga: fade figorer med sina uppstylade karakterer skola föreställa menniskor, då vore man frestad att tro dem vara naturens bönhasar. som gjort dem på fusk.o Mi redogöra för stvekets innehåll och handling är här omöjligt, fastän det har vik tillgang på synlig personal och ännu rikare ullgång på osynliga driffjedrar. Se här litet al hvad man far se och höra talas om i stycket: bn vanunal stolt Jord. som lyser och försvinner på samma gång: så lordens brorson, som mar ett hemligt ortermål med en gqvinna under det att han älskar en annan: derefter ha vi lordens systerson. en ganska älskvärd rouc, som till slut faller på den olyckliga Ideen att stjäla pengar från en stackars väfvare. och som till straff derför vår ned sig på den isbelagda fiskdammen, på hvars sardsvdlare. skådespel: En nyarsom dessa ur romanen hemjorda af någon af botten han sedan I många ar sällskapar med rudorna, tills man ändtligen hittar hans lik. da dammen en gang uttorkas. Sa ha vi Silas Maruer,; den olycklige väfvaren. som blifvit öfvergifven af en älskariona och ev vän. och derföre hatar menniskorna. men fäster sig med hela sin själ vid det guld han samlat, tills han ändtligen vaknar upp och conar hela sitt lif at ett hittebarn. Bland de qvinliga personerna i stycket förekomma: en enelaren flicka, hvars enghuikhet dock öfvergår i obegriplighet. en godsint trädgårdsmiästarenka. en intetsägande gammal miunsell, en dito tant m. fl. och lägger man härtill en ihjälfrusen qvinna. en febergjukdom, berättelser om några bofstycken och dylikt, så hav man reda på ingredienserna till denna dramatiska vatvälling. Vid uppförandet af ett sadant nousens är publiken mycket att beklaga: men ämm mer de artister, rionutttskepnader. som framkalla ett medlidsamt löje, der de äro ämnade at tala till. hjertats helivaste känslor. Samtlive de spelande wjorde allt hvad göras kunde. för att hålla stycket uppe, och publiken gjorde äfven rättvisa åt deras ansträngningar. Fru Kinmansson var så älsklig och behaglig som möjligt, likasa mansell Dahlqvist. Ir Dahlqvist förmådde till och med lägga in något gripande 1 vifvarens onaturliga personlighet. och hr Hanson var särdeles lyckad i bofvens roll. som nödgas ikläda sig dessa mu Riksdaesmannaval Paraarestaäandet.