Dagens Nyheter – 2 oktober 1865, sida 2

—— -200000 — RARE utan i medelmåttan. Jag kan svära på att jag aldrig erfarit någon begärelse etter gud. Guldet utöfvar sålunda ett hemligt, oemotståndligt inflytande äfven på dem, som förakta det, och som vid den samvetsgrannaste sjelfpröf ning icke förmå upptäcka någon åtrå, för hvars tillfredsstallande det är ett oundgånsligt medel, Ingen kan derföre undandraga sig guldets makt; det eger sin stora drogvivgskraft oberoende af allt hvad man kan köpa för detswmma. Jag fick pinas mycket för att kunna bibehålla den obeqväma ställniug jag intagit, pinas ävnu mera för alt kunva framsträcka handen och gripa efter de blixtrande guldkornen, som i yr dans svängde omkrivg i vattenpölen. Jag vet icke, om jag sedan kände något lidande. Jag vet bara att min andedrägt hämmades i sin jemna sång. och att jar uttalade namnet Nannette, Jag hörde detta bamn fuda I den tystnad. som omgal mia och kände hur jag spratt till. Jag sträckte fram handen, jag vidrörde: det var mycket guld. Mot min exen vilja och oaktadt min blessyr sänkte sig mina fingrar 1 guldet, derpå hela handen och slutligen armen ända till arviobågen. Jag kunde icke nå botten af denna gnuldgraf. Jag ville tränga ännu djupare ned, mitt sår blödde och rödfärgade vattnet, som fortfarande hvirflade omkring. Jag förlorade ånyo sansen, och jag kommer ihåg huru jag under den korta kamp som föregick afsvimningen kände mig sjunka allt djupare och djupare ned i guldet, likasom en drunknad taller till hafvets botten, och huru hela min varelse genombifvades al en obeskriflig vällust ... Roger tystnade, På en stund yttrades icke