Dagens Nyheter – 2 oktober 1865, sida 2

TTR SPORRE RESTRESOR 0 VAAN On SO RE ÅRES Det var... Men nej, det var icke guld. Likasom man 1 marmorn uthugger eu guds bildstod, en hjeltes staty. hade man rest detta monumest ät guldet. Pet var af zink, men föruyldt, cet var falskt guld, bilden al en guld: pyramid. Och förbi denna afsad rån fjerran tänder frannullar det nittonde seklets menniskoflod, skänkande den en förundrans hastiga eller eftertankans allvarliga blick, tyst eller bullrande, allt efter som den känner sig oförmögen att gifva ett uttryck åt sin undran, etler låter undfalla sig utrop af den mest otyglade hänförelse. Man måste ha sett detta, för att kunna göra sig ett begrepp om huru allmönt herrskande denna öfvernaturliga fanatism är. De, som sett det, söka icke längre efter verldsreligionens symbol. Rogers darrande fingrar vidrörde hans fuktiga panna. — Guld, upprepade ban i sin tur med ostadis röst. I den belägeuhet jag då befann mig, skulle n droppa vin, en bit bröd ha haft större värde för mig än allt guld på hela jorden. Och dock — när jag kom på den tanken, alt det var guld jag såg, sammandrogs mitt hjerta, det snsade för mina öron och en slöja skymde min syn. Hvar och en är sådan som Gud skapat honom, Jag har hvarken något att berömma mig af eller att klaga öfver. Anda till denna dag har jag icke känt hvad ärelystnad eller penningebegär vill säga, ty tanken på att bli rik har aldrig uppstått hos mig, och,yeeu bana jag valt är blygsam och leder icketill äreställen. Det är just derföre jaz tycker den ir så bro. Jag anser lyckan icke böra sökas hos ytterligheterna