Dagens Nyheter – 30 september 1865, sida 3

Italienska konungahuset och dess giltermålsplaner. Förliden höst tänkte man allvarsamt på att fiona ett passande parti för kronprinsen Humbert. Men då avtalet af katolska prinsessor var ganska ringa i Europa, så letade man på andra sidan Oceanen och försökte i all tysthet att erhålla en brasiliansk prinsessa för det nya Italien. Försöken misslyckades dock, och så uppgäfvos alla giftermålsplaner tills vidare. Då började kronprinsen bli sjuklig, sjukdomen gjorde oroande framsteg och nu är prinsens tillstånd fålant att hvarje tanke på giftermål jå läkarnes tillstyrkan blifvit uppgilven. I förliden Maj månad sarmlades det kungliga familjerådet, för att 2ådslå om medlen att beirygga thronföljden. Kronprinsen är, som sagdt, mycket sjuk; konungens yngste son, prins Oito, är missbildad och likaledes sjukiig, samt således dessa tåla prinsars förmälning svår. Dynastiens fortpluntnirg hvilar således Jå konungens andre son, prins Amadeus, som är en krafvg och frisk ung man. Det blef derför beslutadt att söka en gemål åt honom, och så upprepades de förra svårigheterna. Som bekant var general Cialdini nyligen i Spanien; han ledde konungens uppmärksamhet på den äldsta spanska infantiunan, donna Maria, och då underhandlingarne om Italiens erkännande af Spanien intöllo samtidigt härmed, vågade man göra en varsam antydan. Men då äfven denna tycktes bli mindre väl upptagen, så uraktlät man vidare steg och vände sig till hjelparen i nöden, kejsar Napoleon, som ockeå lotvade att bringa saken på tal vid sammankomsten med drottningen af Spanien. Ludvig Napoleon höll sitt löfte och om han än icko lyckades att få ett direkt jakande svar, så tyckas dock flera af den spauska konungafamiljens betänkligheter blifvit öfvervunua, och förslaget har utsigt för sig, om det än icke för närvarande är tal om ett bestämdt löfte. Mellan konungen och hans någ, prins Napoleon, har på sisa tiden inträdt en stark spänning. Det har redan länge varit bekant att prinsens äktenskap icke är särdeles lyckligt. Men på sista tiden tyckes priusessan Clotilda ha i bref till sin far bittert beklagat sig öfver sin ställning och den behandling hon får röna, konungen synes ha läst lagen något skarpt för sin måg, hvarefter han eri: öll ett förolämpande bref från denne, i följd hvaraf förhållandet dem emellan blifvit mycket bittert.