Dagens Nyheter – 30 september 1865, sida 1

det. Då vår vän ej förmår beveka helga Auna med böner, fattar ban humör. Han för drar, hotar, och vers efter vers stiger haur galla allt bögre: O, att jag faun den gyllne skatt 1 skogens villande natt! — Ah! Nanette! Nanette! Den täcka löpningen på slutet! Och den fiffiga kadansen sen! Den vackra melodien bortdör slutligen såsom ljudet af en kyss. Till Helga Anna i Auray Med nakna fötter jag vill ila Att mina skönsta blommor ge Och vid mitt helgons altar hvila. Skratta, om du vill Grelot, din bengel! Du är ändock en bra pojke. Jag vill ta hela verlden i famn; ty när jag får anledning att tala om henne, blir jag genast nöjd och glad. Så snart visan nådde mina öron, började jag springa. Jag tyckte att tlydda tider manade mig. Jag hade glöror allt utom Naunnette. Vägen Krökte sig på något afstånd, och jag skyndade dit för att åter få skåda Nanonon och hennes smålöje. helt anfådd, och om ni visste hvad vagnes redan hunnit långt bort! I sakta trat strätvade den uppför den omärkligt sluttande backen, som går ända till de Australiska snöulpernas spetsar. Ett dammoln omhvirflade vagnen och jug kunde icke mera se min bretagnare. Jag ropade på honom af alla krafter, men vagnshjulens buller öfverröstade mig. Med min hatt på skaftet af en spade sökte jag väcka