Dagens Nyheter – 30 september 1865, sida 1

lade om Murrumbidgessinfödingar.--Hvad-menas väl med civilisation? Åsigterna derom äro delade. 1 skolan inplantade man i oss att Lucullas, som gödde sina korpar med sina slafvars köll, var i besittning af den mest förfinade bildning! Tbomas Stone deremot påstod att civilisationen buslår uti alt förgifta Chinas, suga blodet af Indiens och så mycket som möjligt utrota Irlands folk samt fylla igen Suezkanalen. Infödingarne bortom Murrum bidgee gjorde bränvin af sin egen saliv. Är icke det skickligt gjordt? De födde mig i fjorton dagar med vilda växter för att ge mitt smör god smak. Det är så de kalla fettet på menniskan. Jag förmodar, ni icke anse dem stå filosofen Lucullus efter i förfining? På femtonde dagen afhöggo de under vissa ceremonier en gren af ett väldoftande träd för att deraf göra ett spett, det spett hvarpå jag skulle stekas. Jag blef räddad genom en högst egendomlig slump. En bland infödingarnes qvinnor vid namn Yambaraboyongo, som hade benen sönderstyckade ända upp till höfterna, och som i följd deraf åtnjöt ett stort anseende hos sitt folk, hjelpte mig att komma undan, medan man gjorde upp eld midt framför min näsa. Men detta är ett bland mina obetydligaste äfventyr, och jag vill inte förlora tiden genom en alltför detaljerad skildring af mins öden. Jag tänkte bara på bretagnaren, som jag blifvit varse på kuskbocken. Jag vill endast säga er, att den visa, som han sjöng med full hals, erinrade mig om måvga ljufva stunder under mitt förflutna lif. Den var en ibland Nannettes favoritsånger, en landtlig sång, som