Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 2

eo krökning af vägen försvana bakom myrienbuskarne och träden hörde jag, hur min retagaaro uppstömde en visa om Helga Aona i Auray. Det är just i Auraytrakten Nannette är född. Och viean var mig icke heller obekant. Jag har hört den mycket ofta både i veriligheten och i drömmen. Om mn visste en sådan ljuf röst hon har, min dyra Nannon, och huru mitt hjörta slog hvar gång jag hörde den, då jag kom i trappan!... Låt bli att skratta Grelot, aonars slår jag dig i hufvudet wed buteljen. Grelot blef hvarken rädd eller ond. Han såg Roger i ansigtet, och tvärs igenom leendet, eom mot hans egen vilja spelade på hans läppar, framlyste all den godhet och hängifverhet som bodde på djupet af hans själ. -— Slå inte ihjäl mig, patron! sade han. Hvem vet, om inte den lilla täcka mamsell Nannon cen vacker dag kan behöfva en gosse, som går i döden för att rädda henne, och det med lika mycken glädje som då maa går till en bröllopsfest? Kommer hon i en nödställd belägenhet, så kan ni lita på mig. Roger räckte honom sin hand öfver bordet. Tårarne stodo honom i ögonen. — Om ni efterhand berättar oss sådana der små godbitar, sade Grelot och tryckte den framräckta handen med på cn gång värma och aktning, få vi allt sitta här till nästa söndag, innan vi fått höra er historia i sin helhet. — (Forts.)