Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 1

Den bemlighetsfulla skatten. Romani; af Paul Fval. (Forts, fr. föreg. o:r) — Hörpå, hörpå! stammade Roger med tårar i ögonen. Gud är god. Det är hans vilja att min: Nannon skall rädda er Anhita, jag hoppas det . .. jag är säker derpå. Om hon är likadan nu som hon var förr, skall hon ge sitt lif för att göra mig och er en glädje, och det utan att pruta emot, utan att upphöra att le så godt. Ack, hvad hon är mig kär! Hon har tio gånger mera kurage än jag, må ni tro. — Men, sade Mornaix som icke var i stånd att fatta Rogers planer, hvad ger dig anledning att förmoda . . .? — Saker som jag fått veta för längesedan och saker som jag fått veta i qväll till och med. Jag känner dender Fanfare, och Fanfare kände Nannette . . . Nannette är i Melbourne, jag vet det bestämdt. Fanfare bör icke vara okunnig derom . .. Den sällskapsdam, hon lofvade Jonathan Smith, och som skall muntra upp Naranja i hennes bedröfvelse, det är Nannette . . . — Du tror det? — Jag vet det. — För all del, utbrast Mornaix i högsta grad otålig, förklara dig, förklara dig med några få ord, min vän! — Detta låter icke förklara sig med några få ord, svarade Roger. Jag önskade, hin onde toge allt hvad äfveutyr och äfventyrare