Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 1

jag ämnar bege mig i törväg, såvida vi gilla min plan . .. — Hvarföre i förväg! frågade Morpaix. — Vänta, tills jag hunnit tala till punkt, så får du veta det... Jag tog in på ett hotell vid bamnen och fick der Löjet att betala 3 dollars om dagen för ett rum. Jag kunde således bo der tre dagar innan penningarne togo slut. Denna tid var fullt tillracklig för min brefskrifning. Jag började derföre med ett bref till Nannon. Ni förstå väl, att jag icke kunde skrifva till de andra utan samvetsagg, så framt jag icke kommit ihåg henne först med några rader. Jag var just midt på den första sidan och höll på att säga Nannon, att ingen var i garderoben, om icke min mor möjligtvis, hvilket i mitt tycke bäst bevisas deraf, att vi nu ha henne här i Australier, då fru Manage vred om nyckeln i låset och trädde in i mitt rum, utan att ens förut ha knackat på. Fru Manage var och är, efter hvad jag hoppas, ännu i dag en rödbrun och mager skottska med det ömmaste hjerta man kan tänka sig. Hennes man hade nyss förut dött på hemresan från Mont Alexandre-grufvorna. Hon hade en ganska försvarlig påse guldklimpar och sand, som hon straxt visade mig för att tfillvinna sig mitt förtroende; tillika bad hon om ursäkt derför att hon ännu icke anlagt sorgdrägt och sköt skulden för detta förhållande på sin sömrmerska. För knäfveln! nu kommer jag ihåg, hvem hon är lik, ehuru jag i ett helt år förgäfves sökt utfundera det: hon har ofantligt tycke af Thomas Stone, vår gamle lärare i engelskan vid Henrik den IV:s skola: stora