Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 1

heter; men för att ni ska kunna förstå mig, är det nödvändigt att jag berättar er de ätventyr, för hvilka jag varit ute. IX. Roger börjar sin berättelse. Roger stödde båda armbågarne mot bordet uch började sålunda: — De fördömda äfventyren förfölja mig i hack och häl och lemna mig aldrig i fred. Om en möjlighet till ett ifventyr yppar sig, så är det alltid jag och ingen at dem, hvilka omgifva mig, som råkar ut derför. Man kan inte gerna ha större otur. När jag kom i land uti Williamstown några dar efter skeppsbrottet, var det icke mycket med mig; mina krafter voro alldeles uttömda, och det var med knapp nöd jag förmådde förfråga mig angående er. Ingen kunde lemna mig de minsta upplysningar om hvart ni tagit vägen. Jag hade fyra louisdorer i vestfickan, och det var allt hvad jag egde. Jag köpte för fem francs pennor, bläck och papper, för att ändtligen skrifva till herr Piedaniel, mamma och mamsell Eudoxie. Ni må gerna skratta, om ni så behaga. Ödet har bestimdt sin hand med i spelet. Srifvandet af dessa bref har utgjort hutvudföremålet för mina tankar alltsedan den dag då vi tillsammans lemnade Paris i likvagnen, och ännu i denna stund har jag icke kommit i tillfälle att utföra min föresats. Vi få väl se nu, om det inte blir utaf i Melbourne, dit