Dagens Nyheter – 28 september 1865, sida 3

MM MA, rrrRpP-—-ee mmm Hvarjehanda Nyheter. ssaerbarism. En amerikansk tidning omtalar följande barbariska behandling mot en stackars neger. Negern hade som fri man arbetat i östra staterna, men 1859 följt med en doktor Lee till södern, lockad af löfte om högre arbetslön. Till en början erhöll han också sin lön; men efterhand blef han ansedd som slaf. År 1863 öfverlemnade doktor Lee honom till en qvartermästare vid sydstatsrebellernas här; men efter att ha varit hos honom i tio månader, rymde negern, för ait ötvergå till unionisterna, och hade redan hunvit ett godt stycke på väg då han greps och fördes tillbaka. Qvartermästaren sände nu negern till fältskären Wellin, som tjenstgjorde vid ett lasarett, med befallning att denne ekulle skära af hand och fot pa negern, för aut på så sätt hindra honom fran vidare rymningsförsök. Fältskärn lydde tillsägelsen och amputerade negerns båda ben, straxt ofvanom kniina, hvarefter han lemnade honom utan att ens törbinda honom. Då fältskären följande morgon besökte negern och faun honom ännu vid lif yttrade han: Lefver du ännu din fc neger, fastän jag försökte få lifvet al dig. — Härefser sändes det arma offret till en ambulans, der han fick vård ocb yvarblet tills unionstrupperna besatte platsen. En iggare med hederskänrsia. I Wien tilldrog sig nvligen följande händelse: Ett genom sin välgörenhet och älskvärda originalitet bekant fruntimmer mötte på gatan en tiggare som bad henne om en almosa. Aldrig bad någon fattig henne förgäfves, och äfven nu skyndade hon att framtaga sin portemoanaie, sedan hon le :nat sin cleganta parasoll till tiggaren, för att han skulle hålla den medan hon tog fram penningar. Säsnarlfruntimret gifvit almosan skyndade hon från stället för att slippa tiggarens tackgsigelser — mon i brådskan lemnade hon parasollen qvari hans händer. Tiggaren stod en stund förvirrad at den rika gåfvan och af den qvarlemnade parasoll:n; men snart hemtade han sig och började springa efier fruntimret. Då han tndtligen hann upp henne och lemnade parasollen blof hon på det högsta öfverraskad och ville visa sin tacksamhet genom en större skänk: men uggaren sude: Visst är jag fattig, men jag låter inte betala mig för min ärlighet. Med dessa ord försvann han ur den förvånade oo damens åsyn. dei fn husfrua med fre mauin:ner, Inför en engelsk domstol stod nyligen en meders viälklädd qvinua tilltalad för månggifte. Heunes namn är Eliza Deuison. Vid ransakningen upplystes att hon varit git tre ganger, och att alla hennes män äro 1 Jifvet. För omkring tio år sedan gifte hon sig med John Denison, esistlidne April förena le hon sig med Joha Newson, och för ett par veckor sedan gifte hon sig åter med William Boocock. Hon angafe al sin första man och häktades straxt derpa. Inför domstolen crkände Jhou sitt brott, hvarefter ransakningen uppskjöts. Hennes advokat framställde nu om Eliza Denison vj kunde få vistas på fri fot mot borgen och anförde till hennes försvar, alt hennes båda första män gjort henne mycket olycklig. — Är det någon af hennes tre män som vill gå 1 borgen för henne? — frågade domaren. — Jag vill göra det, — svarade herr Boocock, hennes sista man. Ransakningen afslutades härmed och blef Eliza stölld på fri fot mot en borgen af 1800 rdr. 00 riksdaler för en kyss. På en af jernvägarne, som gå från London, tillårog sig nyligen följande händelse: En ung herre vid namn MIntosh fick plats i samma vagn som ett ungt fruntimmer vid namn Sutton. Då tåget passerade genom en tunnel tog hr MIntosh sig för att helt hastigt och lustigt kyssa den lilla vackra miss Sutton, hvilket hade till påföljd, att den unge mannen vid nästa station öfverlemnades åt polisen. Inställd för domstolen visade den tilltalade mycken ånger; men ändå bötfälldes han till 90 rdr och dömdes att utbetala 10 riksdaler i rättegångskostnader.