Dagens Nyheter – 28 september 1865, sida 2

Vanlistvis ör en enda alivarsam tonke ullräcklig att upptaga menniskaas sjil; och inatt har min hjerna varit besloriaad af minst ett halft dussin sådana. Jag har roäst reda alla dessa tankar och har derföre icke kunnat lyssna till ert glada samspråk. Ia ii något emot att vi nu börja tala allvarsarat? — Nej, visst inte, svarade vännerna med en röst. Nåväl, mina kamrater, jag har i qväll haft glädjen berätta er ett par nyheter, som öfverraskat or; icke sannt? — Det lär väl ingen kunna bestrida. — Jag vill nu omtala för er någonting änuu mera förvånande, återtog Roger och sänkte rösten. Det var verkligen Nannon, som for med jernbantåget ill Cherbou rg. Roger gjorde ett litet uppehåll, för att få sc, hvad verkan denna nyhet skulle göra på åhörarne, De tego alla. Förmodligen trodde de sig ha hört miste. Roger sammandrog ögonbrynen och upprepade långsamt och tydligt: — Det var Nannon, som jag varseblef i kupå6n ... då vi redo från din fars hus, Mornaix, till jernvägsaetationen i Mantes. Han tillade icke utan bitterhet: — Denna omständighet rörde endast mig personligen. Säkerligen har du glömt den. — Nej, för tusan, långt derifrån ! utropade Mornaix. Du bedömmer mig orätt, min vän. Jag kan skämta öfver både det ena och det andra, men ditt hjeortas känslor och för