Dagens Nyheter – 28 september 1865, sida 2

— Del är sannt, sade Koger allvarligt. Det var ledsamt ait jag icke kunde falla på den tanken. Han fyilie sitt glas och betraktade det. — Lötom oss nu dricka vår lilla syster Anhitas välgångsskål! återtog han drömmande. Vid detta ord tystnade skrattet likasom genom en föriro llaing. Grelot och Mornaix trodde att deras vin notarien velat hämnas. Malgache drack sitt glas i botten. — Mina herrar, sade Rager och höjde glaset, jag känner mig icke alls stött deröfvor att ni skämta med mig; jag vet alt ni äro mina uppriktiga vänner. Det måste alltid förefalla er särdeles komiskt, att jag som mud or delar ett så uäfventyrligt lif, dock i själ och hjerta är notarie. Jug ber er endast besinna, att herr Piedaniels kontor var det bista kontor, jag någonsin kunnat komma öfver. Jag var hemmastadd på det och kände dess ressurser. Man skulle utan stora svårigheter kunna tredubbla inkomsterna deraf. Också her jag inte önnu afstått från hoppet att bli egare af detsamma. — Och deri gör du rätt, sade Mornaix. Man bör vara konsecqvent här i verlden. — Du skämtar, du, svarade Roger i hjertlig ton; och deri gör du rätt, ty du äri detta ögonblick utomordentligt glad. Jag har proponerat Anhitas skål. Låtom oss då tömma glasen! Man klingade. Allas nyfikenhet var spänd. — Mina herrar, fortsatte Roger, jag ber er om förlåtelse, derföre att jag i ratt varit nedstämd och tråkig, medan ni varit upprymda.,