Dagens Nyheter – 28 september 1865, sida 1

RAR — gamle Georgies värdshus, annat än vid full dager. Ceorgie och hundea Dingo vakade äfven. Georgie var en riktig buskman, cn skogsmenniska i detta ords fulla bemärkelse. Den förnänista dygden hos en värdshusvärd i deseu vilda trakter, trohet för dagen, egde khan i en nästan sublim gr.d. Den ena dagen tillbörde Georgie sina gäster med själ och kropp, men träffade de honom dagen derpå, femhundra stog ifrån hans värdshus, eå tillkännagaf han ej på minsta vis att han igenkände dem. För att skydda sina gäster, skulle han till och med, såsom en musketör vid konungens tröskel, ba låtit nedskjuta sig framför sin värdshusport. Detta förhållande var allmänt kändt I dessa vilda nejder tones åct äfven personer med ryktbarhet. Uti mer än en be rättelso utgjorde Georgie och Dingo -hjeltarne. Vid bordet rådde en lifiig och bulirande ginnesstämning. Vid ett tillfälle som detta hade Crelot mera snille än dussintals vådevill-författare. Utan att veta hvarföre, måsie Malgache skratta åt bonom. Mornaix, den treflige bordskamraten, lyste här, som om han befunnit sig på De provenealiska bröderna, och lemnaås sitt muntra lynne lösa tyglar; ordlekar och gvickt berättade äfventyr korsade hvarandra. Malgacho hade roden med sin sträfva stämma, som kunde komma håren att rosa sig Då eps hufvud, sjungit tvenne i Sonera mycket omtyckta kärleksvisor. RBoger ensam hade cj hunnit införlifva sig med det muntra sällskapet. Han tycktes försjunken i djupa grubblerier. Emedan Boger lika väl som någon annan