Dagens Nyheter – 27 september 1865, sida 2

ut från fartyget, intogos åe som voro qvar ombord på detta af en panisk förskräckelse. Hundra förtviflade röster skreko: — Vi sjunka! Det är slut med oss! Se, döden rycker oss i sin kalla famn! Några ropade i sia yrsel och vanvett: — Elden är lös! Alla menniskor störtade nu på en gång till båtarne. Förnufl, eftertanke och beoräkning voro borta: den ona af sluparne sjönk under vattnet, nedtyngd af en ursinnig och skränande menniskomassa; den andra for sin väg knappt halflastad. I denna sednare stod Mornaix och skulle just taga emot Roger, som Malgache hjelpto att nedstiga. Men någon skuffade till Malgache så att han föll i vattnet med Roger, som han höll fast omsluten af sin ena arm. Grelot hoppade i en liten båt. I detta ögonblick hördes ett förfärligt dån. Däcket brast till följd af lufttrycket, som blifvit pllt starkare, i samma mon vattnet stigit, och dess bhjelkar och. bräder slungades hit och dit. Ett starkt hjertslitande skri hördes; nästa minut var klipperskeppet begrafvet i djupet, och hafvets böljor rullade sakta fram öfvor stället, der det försvunnit. En liten stund sednare anlände en engelsk skonert och en fransk tremastare till skådeplatsen för den fasansfulla händelse, vi sökt skildra. De som voro ombord på de två mindre båtarne blefvo upptagna på dessa fartyg. Fram på dagen lemnades de åt strandfiskare, som vågat sig ut något längre än vanli på sjön.