Dagens Nyheter – 26 september 1865, sida 2

lossnar hans tunga lätt. Förr i verlden skördades mycket pengar på hans värdshus. Resande, j jägare och bushrangers sammanträffade på detta, såsom beläget på en fridlyst mark. I morgon när det blir dager skall jag visa er en vidsträckt af småstenar utmärkt ring, inom hvilken det icke var tillåtet att stjäla eller mörda. Sedan man började gräfva upp guldgrufvor och bygga landsvägar har Lone-House kommit ur modet. Den gamle skulle väl ha kunnat uppsätta sitt etablissement på ett annat mera trafikeradt ställe, men han har sin son begrafven i trädgården här invid, och ban vill att hans egna ben skola få hvila i samma graf som dennes. Emellertid hade hästarue blifvit afsadlade Georgie hade ahört Malguches ord, utan att en muskel rörde sig 1 hans ansigte. — För närvarande, återtog Migucl, har den hedersmannen inga andra gäster än stråtröfvare, som ej våga ta in på värdshusen vid de allmänna vägarne. Derföre har han gjort till vana att sjunga den visa vi nyss åhört, så snart en person träder öfver hans tröskel: Det finns ingenting att stjäla bort i Lone-House. — Du säger i det närmaste sannt, gamle Georgie, tillade han, dock icke fullkomligt, ty det finns vin qvar sedan den gamla goda tiden i ett hörn af din källare. Gör upp eld i spiseln, vi ha mat med oss, som skall kokas och stekas. Det är min själ längesedan du lagade till sådana läckerheter som dessa. Georgie tog hönsen och Grelot fåret. Sedan de allesamman kommit in i kojan tillstängdeg dörren väl.