Dagens Nyheter – 26 september 1865, sida 2

jag som för ej länge sedan hos cr utbetalte j en dollar. Helt säkert kostade man ej ofta på sig en dollar hoss den gamle Georgie, ty när ban hörde talas om guldstycket öppnade han genast. På den något höga, maskstungna tröskeln visade sig nu för våra vänner en gammal och förskräckligt mager man. Han var iklädd trasorna efter en europeisk drägt, men någon snitt stod ej att urskilja. Han bar derofyvanpå ena sorts mycket vid pelskappa, försedd med kapuchon. Vid Gula Fågelns lögerställe skulle han kunnat få utbyta donna pels mot tvenne fullständiga guldgräfvardräigter. Pelsen och en stor gårdshund, som sprang så inställsamt kring honom, voro de enda lyxartiklar som han bestod sig. Den gamle mannens hår, hvilket urspruugligen haft röd färg, var nu af åren något gråsprängdt; hans ansigte var aflångt och på detsamma sågos tvenne besynnerliga utvexter; hans kinder voro fårade och haus min nedstämd. Sedan han räknat sina gäster, och funnit att de voro beväpnade ända till tänderna drog han sig några steg tillbaka för att lemna dem fri passage och sade: — Tyst, Dingo! De äro gentlemen, och det finns ingenting att stjäla bort i LoneHouse. — Enstaka huset! öfversatte Mornaix. Det är ett bra namn! — Den gamle har berättat mig, att det ej alltid sett så ut här som nu, sade Malgache. När han sitter vid en butelj vin, så